Brännboll är superkul för vissa, men en mardröm för andra. Enligt den svenska läroplanen LGR11 handlar idrottsämnet bland annat om att inkludera så många som möjligt till livslång fysisk aktivitet: "Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar allsidiga rörelseförmågor och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen."Lektionen inleddes med att enskilt och senare i grupp lyckas träffa badmintonbollen. Det finns en automatisk och rask progression i detta: träffa, träffa hårt, sikta, tricksa, samspela. I slutändan tävlar du mot dig själv, du utmanar din egen förmåga och behövs det en extra skjuts finns läraren där och stöttar.
När alla kände sig bekväma och uppvärmda med racket och boll började vi spela brännminton.
Genom att byta ut brännbollsracket mot ett badmintonrack sänker vi trösklarna för att faktiskt lyckas få iväg ett slag. Samtidigt övar vi öga-hand-koordination och bollkänsla. Du får ungefär samma tid att springa runt banan innan någon bränner dig på grund av att det är komplicerat för utelaget att kasta in bollen till brännaren.
Vill man läsa mer om att idrotta utan press rekommenderas http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lat-unga-idrotta-utan-press_5937905.svd
Har tidigare länkat till den texten, men dess aktualitet har inte förändrats. Det är precis det här man lade emfas på när jag studerade till idrottslärare vid Umeå universitet.
För ytterligare fördjupning i ämnet rekommenderas Lars-Magnus Engströms - Smak för motion: fysisk aktivitet som livsstil och social markör.
